Tänkte bara visa upp hur det ser ut på vägen mellan matbutiken och våran lägenhet! Detta är en sträcka på ca 500 meter som jag promenerar, var och varannan dag. Ibland går jag ensam, och ibland går jag i sälskap med Ricky. Eftersom att Bangkok är en väldigt trygg och säker stad så behöver man aldrig vara rädd för eventuella galningar och överfall.

Här ser ni gatan som går mellan Millennium Residence och Foodland, som har öppet 24/7.

Puuuh! Halvvägs hem. Måste stanna för att vila armarna, och skicka några sms. ^^

Hemma. Vi bor i byggnaden till vänster. Trappan till höger leder upp till poolen

Sträckan från matbutiken är ungefär lika lång som sträckan mellan våran gamla lägenhet i Umeå och den närmsta ICA-butiken. (Där vi bodde innan vi flyttade till Thailand). Ett lagom promenadavstånd när man ska handla mat eller godis. :)

Sitter på en restaurang just nu och väntar på middagen.

Jag har just köpt ett par nya cirkel linser som jag vill passa på att visa er.

Det har gått ungefär 3 år sedan jag började använda cirkellinser. Dom var populära redan då, och är fortfarande hur populära som helst. Nu finns det t.o.m tv-reklamer här i asien för olika märken av cirkellinser. ^^ Ganska coolt ändå.

Som jag har sagt förr: Var alltid försiktig när det gäller linser.  Köp aldrig ”billiga märken”, var noggranna med skötseln och använd linserna endast under dagen.

En ny läsarfråga.

Svar: Det lilla ”problemet” är du verkligen inte ensam om. :)

Jag kan lugnt erkänna att jag nästan alltid gråter till sorgliga filmer. I bland lyckas jag behärska mig och hålla tillbaka känslorna, men oftast tappar jag kontrollen och tårarna börjar forsa nedför mina kinder. Men jag tycker inte att det är pinsamt att gråta till sorgliga filmer / serier. Det är ju naturligt att gråta om man ser någonting som är riktigt sorgligt.

Ingenting har fått mig att gråta lika mycket som Clannad After Story. Det är den andra säsongen av den japanska anime-serien Clannad, och den är så extremt sorglig att det gör ont i hjärtat. När jag tittade på serien för första gången så hörde Ricky att jag storgrät framför datorn. Han kom snabbt in i rummet och undrade vad som hade hänt, och jag kunde knappt få fram ett enda ord. Ungefär ett år senare såg vi serien tillsammans och då började jag storgråta igen. Ricky också.

Vi grät tillsammans genom 4 – 5 episoder av serien.

Clannad & Clannad After Story – Rekommenderas!

Bara jag tänker på den så börjar jag nästan gråta.

Kort sagt: Att gråta till sorgliga filmer eller serier är varken pinsamt eller konstigt. Det är naturligt.

Här kan ni se min italienska tallrik som jag just har plockat ihop från kylskåpet. Med lite kreativitet så kan man lätt fixa ihop läckra saker från kylskåpet, om man bara tänker till lite. ^^ På tallriken ligger salami, parmaskinka, svarta oliver och fetaost.. Så italienskt som det bara kan bli!

Nu ska jag ta med min lilla ”italiano-tallrik” till vardagsrummet och softa framför TVn.

Det är några av mina läsare som undrar varför jag har haft låg blogguppdatering de senaste dagarna. Det beror helt enkelt på att jag vill ta tillvara på tiden, och ha så roligt som möjligt dessa sista dagar innan Jorden går under.. Ni har väl hört tals om att Jorden kommer att försvinna i morgon?? Det står om det i massor av nyhetssidor och tidningar.

Skämt åsido: Nej, Jorden kommer självklart inte att gå under i morgon. Jag förstår inte riktigt varför det finns så många människor som låter sig luras av gamla profeter och andra religiösa typer som bara är ute efter att få uppmärksamhet. Det finns ingenting som kan göra så att jorden går under på en enda dag, förutom asteroider och utomjordingar, och jag tvivlar starkt på att vi får se varken asteroider eller utomjordingar i morgon. :)

Dont worry be happy. ♥

Den riktiga anledningen till min låga uppdatering är att jag har varit upptagen med både skolarbeten och jobb med företaget. Jag kommer snart att börja blogga som vanligt igen. Kanske redan ikväll! ^^

Hittade en ovanlig och intressant fråga som jag gärna vill svara på.

Svar:
Att äta på restaurang i Japan kan vara både spännande och förvirrande. Deras mat är supergod och väldigt nyttig, men ibland är det lite svårt att veta vad man ska beställa, eftersom att ungefär 95% av alla restauranger saknar menyer med engelsk text. Dessutom så kan de flesta japanerna inte tala engelska, och detta gäller även restaurangpersonalen.. Varje gång när jag och Ricky försökte fråga vad som var i maträtterna, så kunde dom inte förstå vad vi frågade. (eller så förstod dom, men kunde inte svara.)

Men som tur är så har har väldigt många av restaurangerna små plastversioner av deras maträtter. Detta är superbra, för då kan man själv titta hur maträtterna ser ut och därefter räkna ut vad som är i maten. Man kan inte alltid se exakt vad det är, men för det mesta så fungerar det! :)

Jag hittade några bilder i mitt fotoalbum som visar hur det ser ut.

Som sagt, ni får räkna med att klara er utan engelskspråkiga menyer, men i menyerna brukar det finnas detaljerade bilder av hur maträtterna ser ut. När man ska beställa så pekar man bara på någonting som ser gott ut. Haha.

Annars kan man äta på en rullbandsrestaurang där maten åker omrking på rulband, då kan man lätt se maten och välja ut vilka rätter man vill äta. Eller så kan man gå till en restaurang där man själv får laga sin mat.

Här stekte vi okonomiyaki på en traditionell restaurang i Asakusa. Yummi!

Ha det så trevligt i Japan.
Det är ett riktigt toppenland på alla sätt och vis! Jag och Ricky planerar att åka dit snart igen. ♥

Hello.

Jag har inte tid att skriva så mycket just nu. Jag och Ricky är på väg till biografen. Vi ska se Pirates 4! :)

Här kommer en liten bild på jag idag.

Skriver senare när vi har kommit hem.

Nu är den här dagen över för min del, och strax ska jag hoppa ner i sängen och somna som en sten! Jag kommer förmodligen att somna så fort jag lägger ner huvudet på kudden, och då tänker jag drömma om någon av alla coola platser som vi tänker besöka i Singapore, när vi reser dit 26/5.

T.ex Universal studios och Sentosa island. ^^

Dröm sött!

Hello.

Idag har jag varit helt fångad i massor av arbete och viktiga ärenden. Har knappt haft tid att uppdatera bloggen eller ens äta middag, men så är livet för mig just nu. Måste göra det som måste göras.

Nu ska jag dock ta en liten paus. Jag ska beställa hem en middag, och efter det tänker jag lägga upp en spännande tävling grej på bloggen, för alla er som är intresserade av kameror och foto! Jag tror att ni kommer att tycka om det. :) Håll utkik.